Livet

Igår kom min mamma, hennes man, lillebror och systerdotter hem från smestern. De har varit borta i sex och en halv vecka, de har åkt runt i Sverige med en husvagn. Kan de inte åka igen? Kan de inte vara tysta? Jag har packat ihop mina saker och flyttat upp till mitt flickrum. Jag vet inte vad det är, men jag börjar alltid må dåligt när jag är i det rummet. Jag blir helt och totalt deprimerad, jag får huvudvärk och jag vill inte göra nånting.

Jag längtar bort. Jag längtar till min lägenhet, till ensamheten, tvåsamheten och jag längtar framför allt efter att få återuppta mitt liv. Här har jag inget liv. Här har jag inga vänner. Här har jag ingen skola som jag älskar. Här känner jag mig ensam även fast jag kanske inte är det. Jag har min familj, ändå känner jag mig ensam. Jag har nån att prata med, ändå känner jag mig ensam. Om jag går ner för att umgås med min familj, känns det som att jag är i vägen. Jag passar inte in här. Det här är inte mitt liv.

Om 13 dagar åker jag hem.