Livet

Jag har en tendens att ganska ofta falla in i dagdrömmar. Då jag gör det går det nästan inte att få kontakt med mig, vilket de flesta jag känner säkert har lagt märke till. Dagdrömmar är något som jag verkligen älskar. Det är oftast genom de som jag märker att jag inte mår så bra. Om jag är deprimerad har jag dagmardrömmar, då formas tankarna runt döden och begravningar, ofta handlar de om någon i min familj. Det har hänt att jag har suttit och gråtit till tårarna är slut. Det är väl ett sätt för mig att försöka få ur allt jag har inom mig, jag brukar ju inte kunna gråta annars, en del kallar mig till och med för känslokall. Nu var det ju inte det jag tänkte skriva om, utan om mina dagdrömmar jag har när jag är lycklig, vilket jag är nu. Mina dagdrömmar när jag är lycklig brukar vanligtvis handla om Afrika och mitt framtida arbete, men det händer inte så ofta nu längre. Nu drömmer jag mest om dig, om vår kommande resa och om det som har varit. Jag försvinner i mina tankar om mig och dig, vårt hotell långt bort från kalla Sverige, stranden, hur vi sitter och njuter av varandra och livet. När jag tänker på det som har varit blir jag alldeles varm. Jag drömmer mig tillbak till din famn, din doft, dina händer på min kropp, dina fräknar, dina läppar och din underbara humor. Jag verkligen njuter och varje gång jag kommer tillbaka till verkligheten blir jag så otroligt besviken. Jag vill ha dig här, inte 140 mil bort. Jag saknar dig oerhört mycket och jag längtar så mycket till vi träffas. 7 veckor kvar, vilket öde...