Livet

I morse upptäckte jag till min stora besvikelse att det inte alls är sex och en halv vecka kvar till jag ska hem, utan sju och en halv. Jag har ju utgått ifrån att jag bara ska jobba åtta veckor, vilket är två semesterperioder. Men då visade det sig att den jag ska jobba för andra perioden ska vara ledig i fem veckor, inte i fyra. Jag blir så less och förbannad, jag vill ju inget annat än att åka hem till min underbara pojkvän och Malmö. Visst, själva datumet stämmer ju fortfarande, men ändå.

Och nu har Eje och Birgitta varit här för att visa hur gräsklipparn fungerar. Tror de vi är födda i farstun? I går när vi var hos de på middag sa Amanda till de att hon visste hur den fungerade, men att hon inte orkade dra igång den. Jag har jobbat som parkarbetare flera somrar, så jag vet allt om gräsklippare och jag kan ju garanterat få igång den på ett kick. Ändå ska de komma hit och visa. De får mig att känna mig som ett litet barn som inte kan göra nånting själv och ska jag vara ärlig så hatar jag sånt. Men det är väl Tomas (mammas man) som har ringt hit de eftersom vi inte har klippt gräset sen de for. Hur jävla lätt är det att klippa gräset när det regnar konstant? Regnet tynger nämligen ner grässtråna och när man trampar eller drar något över gräset pressas det ner mot marken och det har svårt för att ställa sig upp igen (Bruno och Johnny, erfarna parkarbetare). Därför blir det svårt att klippa gräset eftersom gräsklipparn först pressar ner stråna innan det kommer till själv klipparna (ibid.). Så där har ni förklaringen till varför vi inte har klippt gräset! Jävla idioter!

Nä, nu ska jag på banken och sätta in lite pengar på kontot så jag har råd att betala mina räkningar.

//Surfittan