Livet

Igår var jag på en fest som kåren hade anordnat. Den var på skolan och den sög fett! Det var tydligen bara jag som hade fattat att man fick ta med sig alkohol, så jag gick runt och presenterade mig som skolans alkis, kul liksom. Det fanns en hel del trevliga ettor som jag snackade med, men mest hängde jag med faddrarna eftersom hälften av de går i min klass. Men iaf, festen tog slut halv elva och jag tänkte att jag skulle "gå hem, slå på en porrfilm och gör en helkväll" som en grym person skrev. Men när jag var på väg till bussen sprang en kille efter mig, vi började snacka och jag sa att mitt mål här i livet är afrika. Han jublade, han var ju trots allt afrikan. När han hade slutat jubla frågade han mig om han fick bjuda mig på en drink, visst tänkte jag med min fyllehjärna, så vi gick till lilla torg och tog oss varsin cider. Samma fyllehjärna gav ut sitt nummer till honom. Idag har han självklart ringt till mig. Först två gånger, men jag svarade inte. Efter det fick jag ett sms som var ganska så patetiskt, det stank stalker om det. Cirka fem minuter efter jag fick sms:et så var det nån som ringde till mig från dolt nummer, jag svarade självklart inte, det var enkel matematik att ränka ut att det var han. För det första så är det ungefär fyra pers som har mitt tele2-nummer. För det andra så brukar ingen av mina kompisar ringa från dolt nummer. Så 1+1= det var en stalker. Kul? Eh, nä! Men det jävligaste av allt är att jag igår sa att jag inte var intresserad av honom och ändå beter han sig som att han skulle ha haft världens chans på mig. Jag gjorde det jäääääävligt tydligt för honom att jag inte var ute efter att ligga, ha ett förhållande eller dylikt. Gaaaah! Patetiska männsika säger jag bara.