Stockholm
Om två veckor ska jag åka upp till Stockholm och umgås med min kusin :) Det ska bli så jävla roligt! Jag är less på mitt liv här, det händer nästan aldrig roliga saker.
Jag har funderat på vilka vänner jag har här. Jag har kommit fram till att jag inte har några riktiga vänner i Malmö. De ringer aldrig till mig, de frågar aldrig om jag ska med ut på bus. De brukar fråga mig först dagen efter varför jag inte följde med, men hur ska jag kunna följa med om ingen nämner något för mig? Jag brukar ringa till folk och fråga om de ska med på saker eller om vi ska hitta på något, men aldrig att de ringer till mig.
Jag vill skaffa mig nya vänner, men hur ska jag gå till väga? De i klassen känner jag redan, så där finns det inga nya att knyta kontakt med. Jag vill inte gå på krogen själv, det känns jääääävligt muppigt. Jag hade tänkt börja dansa, men nu är det ju för sent, de har ju redan dansat i några veckor och då kan ju inte jag komma in dit eftersom jag inte kan de stegen de har fått lära sig. Det får bli nästa termin istället. Allt känns bara så hopplöst. Jag förväntar mig inte att hitta en till Elza (det är ju mission impossible), men bara att ha nån som vill hänga med mig, nån som jag kan snacka med och nån som frågar mig om jag ska följa med på saker. Hur svårt ska det vara att hitta en sån person? Jag menar, jag är ju en bra tjej. Kan ingen se det?
Jag känner mig ensam, oerhört ensam.
Jag har funderat på vilka vänner jag har här. Jag har kommit fram till att jag inte har några riktiga vänner i Malmö. De ringer aldrig till mig, de frågar aldrig om jag ska med ut på bus. De brukar fråga mig först dagen efter varför jag inte följde med, men hur ska jag kunna följa med om ingen nämner något för mig? Jag brukar ringa till folk och fråga om de ska med på saker eller om vi ska hitta på något, men aldrig att de ringer till mig.
Jag vill skaffa mig nya vänner, men hur ska jag gå till väga? De i klassen känner jag redan, så där finns det inga nya att knyta kontakt med. Jag vill inte gå på krogen själv, det känns jääääävligt muppigt. Jag hade tänkt börja dansa, men nu är det ju för sent, de har ju redan dansat i några veckor och då kan ju inte jag komma in dit eftersom jag inte kan de stegen de har fått lära sig. Det får bli nästa termin istället. Allt känns bara så hopplöst. Jag förväntar mig inte att hitta en till Elza (det är ju mission impossible), men bara att ha nån som vill hänga med mig, nån som jag kan snacka med och nån som frågar mig om jag ska följa med på saker. Hur svårt ska det vara att hitta en sån person? Jag menar, jag är ju en bra tjej. Kan ingen se det?
Jag känner mig ensam, oerhört ensam.
Kommentarer
Postat av: Linn
Om det är till någon tröst känner jag mig också ensam här i Stockholm med tanke på att jag inte känner någon. Men när du kommer blir det fetröj :D :D
Postat av: Anonym
Nja Linn, det är ingen tröst att du är ensam, det är ju inge bra. Men vi får hoppas att det blir bättre snart, för oss båda.
Ja, det ska bli så roligt att komma :) Jag ser fram emot det som fan
Postat av: Elza
Sötaste Frida, det är ju bra att det bara finns en Elza annars hade jag fått konkurrens. Men vet du, det finns också bara en Frida - min Frida!
Trackback