Livet

Jag kände ren och skär lycka igår när jag jobbade. Igår var nämligen sista dagen jag jobbade ett skift där jag börjar klockan sju på morgonen. Fy fan vilken lycka! Resten av sommaren jobbar jag bara kvällar och helger, vilket ger lite extra pengar :) Fan vad skönt att slippa kliva upp kvart i sex bara för att hinna till jobbet i tid. Jag hatar verkligen att kliva upp på morgonen, någon borde sätta upp ett förbud mot att få börja jobba så tidigt.

På lördag ska jag även skaffa mig ett till mobilnummer. Jag ska skaffa Comviq, så jag ringer gratis till de jag känner nere i Malmö. Nog för att jag mest skaffar comviq för att jag och Anton ska kunna ringa gratis till varandra, det är ju ganska dyrt nu.

Nu ska jag sova och sen ska jag jobba sista skiftet på Solkatten imorgon. Det ska bli ganska tråkigt att sluta, jag trivs med personalen och med barnen. Det enda jag verkligen inte har gillat är mina skift, då jag för det mesta har börjat klockan sju.

En sak till! Jag önskar verkligen att du var här nu!

Helgen var helt underbar. Anton kom hit och det har bara varit mys. När jag plockade upp honom på flygplatsen i torsdags kändes det så konstigt, jag hade ju blivit van med att han bara var en röst i telefonen. För att klargöra var den konstiga känslan ingen negativ känsla, utan allt med den var bara positivt. Det gick fort att vänja sig att ha honom i sin närhet och jag njöt varenda sekund under tiden han var här. Vi for på Dundret och käkade våfflor, kollade in stan i Gällivare, låg i soffan, kollade film och snackade om hjärndöda saker. Helgen tog slut och jag ville bara gråta. Det jobbigaste var nog ändå när jag igår efter jobbet la mig ner i sängen och väntade på att du skulle komma och lägga dig bredvid mig. Jag trodde verkligen att du bara var på toa och snart skulle komma in i rummet. När jag sen kom på att du var nere i Västerås och inte skulle komma, att vi inte kommer att ses på sex veckor, blev jag så sjukt ledsen. Jag låg och snosade på din kudde, tänkte på helgen som varit och hur mycket jag vill ha det så igen.



Saknar dig söt!

Nu är det bara 45,5 timmar kvar. Det ska bli så underbart!

Torsdag = Knulla och mys

Fredag = Knulla, mys och på kvällen blir det våfflor på Dundret

Lördag = Knulla och mys

Söndag = Knulla och mys

Måndag = Du åker hem, buhuuu

Ja, efter några års tänkande på vad jag ska göra, men av ren och skär lathet inte utfört mitt görande, så har jag äntligen gjort det. Jag tog fingrarna ur röven och raderade min lunarstorm. Nu har jag lämnat den världen för gott, nog för att jag väldigt sällan var inne där och när jag väl var det så läste jag bara Elzas blogg. Det var ju dock jävligt onödigt gjort med tanke på att hon skriver typ samma sak i sin riktiga blogg. Men skit samma, nu är det gjort!

Och jag vet att jag tjatar om min pojkvän och bara därför måste jag göra det lite mer. Nu är det nämligen endast, lite drygt, 66 timmar kvar till han sätter sin fot på Gällivares flygplats. Jag längtar, jag längtar, JAG LÄNGTAR!!!!!

Om 68,5 timmar står jag och kramas med min underbara pojkvän. Jag längtar så mycket! Det pirrar i hela kroppen varje gång jag tänker på det!

Min penginsamling gick fort. Imorgon ska jag på banken och sätta in allt på kontot och sen boka biljetterna till Anton. Jag är så sjukt glad! Ååååå vad jag längtar, vill att det ska vara torsdag nu.

I går var det fest och jag blev apknall. Äckligt många luckor, men av det jag kommer ihåg så hade jag roligt. I morse vaknade jag med kläderna på, sminket var kvar och jag var inte riktigt nykter. En helkväll med andra ord.

Nu ska jag ringa och ragga ihop pengar så att du kan komma hit upp. Jag hoppas verkligen att folk är givmilda och ger mig det jag vill ha.

Och öltält finns det också. Jag ska dit och dricka mig full. Härligt! Om ändå du var här, då hade vi åkt dit, druckit oss fulla och haft så där roligt som vi brukar ha. Jag kanske till och med hade gett dig en avsugning på offentlig plats.

• Jag vill ha dig här

• Jag hatar när alla flyg är fullbokade
• Jag har druckit tre glas vin
• Jag är trött

Gonatt

I morse upptäckte jag till min stora besvikelse att det inte alls är sex och en halv vecka kvar till jag ska hem, utan sju och en halv. Jag har ju utgått ifrån att jag bara ska jobba åtta veckor, vilket är två semesterperioder. Men då visade det sig att den jag ska jobba för andra perioden ska vara ledig i fem veckor, inte i fyra. Jag blir så less och förbannad, jag vill ju inget annat än att åka hem till min underbara pojkvän och Malmö. Visst, själva datumet stämmer ju fortfarande, men ändå.

Och nu har Eje och Birgitta varit här för att visa hur gräsklipparn fungerar. Tror de vi är födda i farstun? I går när vi var hos de på middag sa Amanda till de att hon visste hur den fungerade, men att hon inte orkade dra igång den. Jag har jobbat som parkarbetare flera somrar, så jag vet allt om gräsklippare och jag kan ju garanterat få igång den på ett kick. Ändå ska de komma hit och visa. De får mig att känna mig som ett litet barn som inte kan göra nånting själv och ska jag vara ärlig så hatar jag sånt. Men det är väl Tomas (mammas man) som har ringt hit de eftersom vi inte har klippt gräset sen de for. Hur jävla lätt är det att klippa gräset när det regnar konstant? Regnet tynger nämligen ner grässtråna och när man trampar eller drar något över gräset pressas det ner mot marken och det har svårt för att ställa sig upp igen (Bruno och Johnny, erfarna parkarbetare). Därför blir det svårt att klippa gräset eftersom gräsklipparn först pressar ner stråna innan det kommer till själv klipparna (ibid.). Så där har ni förklaringen till varför vi inte har klippt gräset! Jävla idioter!

Nä, nu ska jag på banken och sätta in lite pengar på kontot så jag har råd att betala mina räkningar.

//Surfittan

Jag har en tendens att ganska ofta falla in i dagdrömmar. Då jag gör det går det nästan inte att få kontakt med mig, vilket de flesta jag känner säkert har lagt märke till. Dagdrömmar är något som jag verkligen älskar. Det är oftast genom de som jag märker att jag inte mår så bra. Om jag är deprimerad har jag dagmardrömmar, då formas tankarna runt döden och begravningar, ofta handlar de om någon i min familj. Det har hänt att jag har suttit och gråtit till tårarna är slut. Det är väl ett sätt för mig att försöka få ur allt jag har inom mig, jag brukar ju inte kunna gråta annars, en del kallar mig till och med för känslokall. Nu var det ju inte det jag tänkte skriva om, utan om mina dagdrömmar jag har när jag är lycklig, vilket jag är nu. Mina dagdrömmar när jag är lycklig brukar vanligtvis handla om Afrika och mitt framtida arbete, men det händer inte så ofta nu längre. Nu drömmer jag mest om dig, om vår kommande resa och om det som har varit. Jag försvinner i mina tankar om mig och dig, vårt hotell långt bort från kalla Sverige, stranden, hur vi sitter och njuter av varandra och livet. När jag tänker på det som har varit blir jag alldeles varm. Jag drömmer mig tillbak till din famn, din doft, dina händer på min kropp, dina fräknar, dina läppar och din underbara humor. Jag verkligen njuter och varje gång jag kommer tillbaka till verkligheten blir jag så otroligt besviken. Jag vill ha dig här, inte 140 mil bort. Jag saknar dig oerhört mycket och jag längtar så mycket till vi träffas. 7 veckor kvar, vilket öde...

Jag drog ett aproligt skämt idag. Min pojkvän ringde i panik. Jag älskar livet!

Nu i helgen är det midsommar. Jag är ledig fredag, lördag och söndag. Vad ska jag göra? Jag kommer förmodligen mest ligga och lyssna på Don Henleys låt och tänka på dig. Jag tänker alltid på dig när jag lyssnar på den och så får jag ett sånt där superfånigt leende på läpparna.

Jag funderar även på att åka ut till byn och umgås med min far, farmor och syskonen. Men då är ju frågan: har jag verkligen råd med det? Nä, egentligen inte, men vad ska jag annas göra? Sitta här hemma och ruttna som ett lik? Ligga i sängen och fisa (var lukt får en att avlida) hela dagarna? Nä, det blir nog byn. Kan ju alltid flirta med nån rik jävel som känner för att betala lite bensin.

Har för övrigt världens fetaste huvudvärk, känns som att ögonen ska ploppa ur skallen snart. Har tagit en ipren, men den hjälpte ju inte så mycket. Känns även som att jag ska få mens vilken sekund som helst. Mina tissevårtor ömmar så mycket att jag nästan skriker bara jag rör de och livmodern och äggstockarna värker så mycket att jag ligger här och kallsvettas. Helvete om jag får mensen nu, fan vilken plåga. Har inte haft den på mer än ett år och jag vill fan inte ha den igen. Men det kan ju bara vara vanligt tarmvred också, vi får väl se om det kommer regnbågar, fjärilar och rosa moln (diarré) ur pruppen eller blod ur min underbara fitta nästa gång jag går på toa.

Nu ska jag ligga och tycka synd om mig själv som en patetisk människa hade gjort. Ja, jag känner för att vara patetisk idag.

Då var singellivet över. Japp, jag är inte tillgänglig på köttmarknaden nå mer. Och hur känns det? Jo tack, det känns helt jävla otroligt underbart. Har träffat en kille som lyckades fånga mitt intresse och utveckla det till nå mer. Jag är så glad! Jag vill he på nån rolig musik på hög volym och bara fuldansa hela natten lång, men eftersom jag ska upp klockan sex imorgon och jobba så känns inte hela dansidén så lockande. Nä, gonatt!

Jag vill kramas! Kom hit du underbara person och mys med mig, nu tack!

Jag vet inte vad jag ska göra. Så fort jag kommer hem från jobbet får jag panik, det finns verkligen ingenting att göra. Nu sitter jag här och jag börjar få svårt att andas. Attackerna börjar smyga sig på. Jag har ett hus fullt med människor, men ändå känner jag mig fruktansvärt ensam. Jag hör inte hemma här. Jag känner mig tom, det känns som att jag har ett stort svart hål i bröstkorgen. Jag försöker fylla det, men det går inte. Jag mår inte bra när jag är här uppe. Det är åtta veckor kvar till jag kan åka ner till Malmö igen och jag vet inte hur jag ska klara av de veckorna. Jag har inte ens varit här i en vecka och det känns som att jag har varit här i minst en månad. Jag vill hem till Malmö och börja leva igen, just nu går jag runt som en zombie. När jag ser mig i spegeln undrar jag var jag har tagit vägen, det enda jag möts av är en tom blick. Fan vad jag vill bort från det här samhället.

Fy fan vilken tung vecka. Har haft bredvidgång nu i fyra dagar och det känns. Hjärnan är fylld med nya intryck, info om brukarna och rutiner de har. Men när jag inte tänker på jobbet tänker jag väldigt mycket på en underbar person. Satt hemma hos syrran ikväll och snackade med henne och Mallan. Vi pratade om hur mycket ett skratt kan läka en trasig själ. Det är helt otroligt vad ett skratt kan göra, hur bra man kan må av det. Den underbara personen får mig att skratta väldigt ofta. Han får mig att må bra och jag önskar att han var här nu. Då hade jag legat och kramats med honom, dragit sjukt kassa skämt och bara njutit av livet.

Ja, nu har jag varit i det ruttna samhället i två dagar. Det jag känner är att nu kan jag åka hem till Malmö igen. Det värsta av allt var ändå när jag klev av planet i Kiruna. Då möttes jag av en plusgrad och snö som trillade ner från himlen. När jag vaknade morgonen därpå var backen helt vit och jag ville bara dö. Det hela blev ju inte bättre av att jag var tvungen att sitta ute en timme för att bussarna här går en gång i timmen, tack liksom. Och sen när man väl sitter där och väntar på bussen så sitter det två tjejer bredvid mig och snackar på ett sånt där tydligt bergmansgatanspråk (uppkäftigt, ungefär som en fjortonåring som bråkar med sin morsa). De satt och snackade om hur modernt det har blivit att hänga sig. "Välkommen till Gällivare!" var det första jag tänkte. Nä, jag är så sjukt glad över att jag har flyttat härifrån.

Jo, igår gav jag och Amanda en present till farsan. Det var en mankini (Borats baddräkt för er som inte vet vad en mankini är). Det var roligt och jag har hela hans reaktion på film :)

Och så har jag börjat jobba också. Har haft bredvidgång två dagar på engelsmannen. Riktigt bra ställe faktiskt. Imorgon har jag bredvidgång på ett annat ställe, hoppas att det går bra.

Jag vill att en alldeles speciell och underbar person ska vara här nu och kramas med mig.

Japp, jag vill så gärna ha sommarlov, men icke sa Nicke! Nu sitter jag med den där jävla skiten till omtenta. Håller precis på att skriva ner konflikthistorien som jag sen ska rensa så jag kan döpa det till konfliktfaser. Gud så roligt! Sen ska jag göra en ordentlig aktörsanalys, JIPPI!!! Sen ska jag korta ner min analys av svaga stater och transnationell brottslighet. Och så får jag ju absolut inte glömma att ta med Galtung (en fredsforskare för er som inte visste det). En riktig helkväll alltså. Jag vill dööööö! Sen får jag ju inte glömma att jag måste läsa två artiklar och argumentera för vad som var bra och vad som var dåligt med de. Och den här jävla värmen gör ju så att jag inte kan koncentrera mig! Fy fan! Nu är jag sur, jag vill ju vara ledig precis som alla andra barn.

Om 49 timmar är jag i Gällivare. Fy fan vad jag inte vill. Depressionen börjar komma krypandes, ångestklumpen växer i bröstkorgen. Jag ska vara där i nio jävla veckor. Skjut mig redan nu tack!