Livet

Nu har den där afrikanen som jag skrev om i ett tidigare inlägg ringt igen. Så jag skickade ett litet sms till honom där jag bad honom sluta ringa till mig. Jag gav honom en förklaring till detta för att han skulle fatta varför jag inte ville prata med honom. Till svar får jag ett patetiskt sms där en av de sämsta lögnerna världen någonsin har skådat står. Han påstod att han ringde mig då för att prata med mig eftersom hans kompis har dött. Jo tjena! Då ringer man inte till tjejen man träffade kvällen innan, som man snackade med i cirka en timme. Om en kompis har dött ringer man till någon av sina andra vänner och pratar, inte till en kvinna man inte känner. Om nån av mina vänner hade dött hade iaf jag ringt till mina andra kompisar om jag känner och som känner mig, inte till en okänd man/kvinna. Eller hur hade ni gjort?

Nä, karlar är sjukt dåliga på att ljuga. Det är fan dagens sanning!

Och fy fan vad bra det känns! Hela sommaren har jag känt mig ful (tack finnar), osexig (tack vårdyrket där oömma kläder skall bäras) och osmart (tack vårdyrket med det tvångsmässiga tv-tittandet). Men nu när jag har kommit tillbak till mitt liv, till alla underbara affärer som har snygga kläder och till skolan känns allt jävligt mycket bättre. Har fått komplimanger i massor, vilket tyder på att det jag känner också syns. Fan vad jag mår bra just nu! Jag njuuuuuuuuuuuter!

Igår var jag på en fest som kåren hade anordnat. Den var på skolan och den sög fett! Det var tydligen bara jag som hade fattat att man fick ta med sig alkohol, så jag gick runt och presenterade mig som skolans alkis, kul liksom. Det fanns en hel del trevliga ettor som jag snackade med, men mest hängde jag med faddrarna eftersom hälften av de går i min klass. Men iaf, festen tog slut halv elva och jag tänkte att jag skulle "gå hem, slå på en porrfilm och gör en helkväll" som en grym person skrev. Men när jag var på väg till bussen sprang en kille efter mig, vi började snacka och jag sa att mitt mål här i livet är afrika. Han jublade, han var ju trots allt afrikan. När han hade slutat jubla frågade han mig om han fick bjuda mig på en drink, visst tänkte jag med min fyllehjärna, så vi gick till lilla torg och tog oss varsin cider. Samma fyllehjärna gav ut sitt nummer till honom. Idag har han självklart ringt till mig. Först två gånger, men jag svarade inte. Efter det fick jag ett sms som var ganska så patetiskt, det stank stalker om det. Cirka fem minuter efter jag fick sms:et så var det nån som ringde till mig från dolt nummer, jag svarade självklart inte, det var enkel matematik att ränka ut att det var han. För det första så är det ungefär fyra pers som har mitt tele2-nummer. För det andra så brukar ingen av mina kompisar ringa från dolt nummer. Så 1+1= det var en stalker. Kul? Eh, nä! Men det jävligaste av allt är att jag igår sa att jag inte var intresserad av honom och ändå beter han sig som att han skulle ha haft världens chans på mig. Jag gjorde det jäääääävligt tydligt för honom att jag inte var ute efter att ligga, ha ett förhållande eller dylikt. Gaaaah! Patetiska männsika säger jag bara.

"Annars, några väldigt söta och trevliga tjejer där. [X] är jävligt rolig och kool som fan. Rolig att prata med [...]"

Det där högg som fan. Känns som att jag ska spy. Jag hatar det här, jag hatar att vara kär.

När det här har gått över, kärleken till A alltså, så ska jag aldrig mer bli kär. Jag ska se mina framtida relationer som rena affärsuppgörelser. Jag får kramar och mys av en person som jag inte bryr mig så jävla mycket om, av en person som inte kan såra mig, som inte kan komma åt mig och mina känslor.

Jag är vrålhungrig, men jag orkar inte laga mat. Jag vill hämta en kebab, men jag är så trött så jag orkar inte göra det. Det är vid sådana här tillfällen som jag önskar att jag hade en kock här hemma, allting hade blivit så sjukt mycket enklare då. Om jag hade haft en kock här skulle jag ha bett honom/henne göra Nils-Emils söndagsgryta, mums, smarr, mmmmmmmm...

Idag har jag äntligen fått mitt internet. Det är så sjukt skönt att kunna glida runt överallt och snoka.

Imorgon ska jag få en byrå hemkörd :) En vit Paris med 6 lådor, jag längtar sååååå mycket. Jag är så less på tv-bänken jag har. Det ryms inget på den och sen så syns ju allt jävla skrot man stuvar dit. Nä, det ska bli jävligt skönt att få lådor att stoppa grejerna i.

Har även köpt nya gardiner, så nu håller jag på att stryka de. Det är förjävla tråkigt att stryka gardiner. Men nu ska jag fortsätta med det och sen ska jag ta nåt att käka för att efter det plugga lite.

Nu är jag hemkommen från Turkiet, jag har börjat skolan och jag är singel.

Turkiet var bra, förutom att jag var sjuk mer än halva resan. Men det blev ändå mycket sol och bad, jag njöt av livet och åt god mat.

Idag har jag börjat en ny kurs. Nu läser jag antropologi I och det känns helt underbart. Vi verkar ha bra lärare, nog för att gubben som vi hade idag pratar lite segt, men det ska nog gå bra ändå.

I lördags blev jag singel igen. Det suger fett. Det känns som att någon har huggit en kniv i hjärtat på mig. Men klok som jag är vet jag att det går över, så jag försöker tänka positivt. Men det är jobbigt just nu. Det kändes konstigt att träffa dig idag, jag visste inte hur jag skulle bete mig, vad jag skulle säga eller hur jag skulle säga det. Men det lär ju bli lättare med tiden.

Nu sitter jag i min kära stad och bara njuter. Är på skolan nu eftersom jag inte har något internet hemma. Det är faktiskt himla skönt att vara på skolan, jag längtar ju så mycket att terminen ska börja.

Imorgon åker jag och Anton till Turkiet. Det ska bli så jävla skönt! Har varit och handlat lite kläder, en mp3-spelare och en bag idag. Allt det gick lös på 1800 kr och det känns jääääävligt NICE!!!

Nu ska jag betala lite räkningar, åka hem, packa och sen äta lite.

Om tolv timmar är jag uppe i luften! Jag är så lycklig!

Jag kan knappt tro det, de tio veckorna här uppe är snart förbi. Nu är det mindre än 39 timmar kvar till jag står med min resväska på Södervärn i Malmö. Jag längtar så sjukt mycket. Som tidigare i kväll pratade jag med Anton när han var och hämtade en pizza, hörde hur det tickade om den röda gubben när han stannade vid ett övergångsställe och jag kände att jag verkligen vill vara hemma NU! Jag vill gå på city gross, strosa längs gågatan, dra en sväng på Mobilia, ta bussen till skolan, dricka en vanilla latte på espresso house, känna lukten av avgaserna, men framför allt vill jag mysa med min pojkvän. Det är nu sex veckor sen jag träffade honom sist. Mitt behov av närhet är sjukt stort, jag behöver kramar och beröring.

Nu har jag bokat en resa till mig och Anton. Den tjugonde augusti åker jag och han till Turkiet. Det är fan bara åtta dagar kvar. Fy fan vad skönt det ska bli!

Och sen får jag äntligen glida ner till Malmö. Nu har jag varit här uppe i nio veckor, vilket är nio veckor för mycket. Jag och Anton har för övrigt snart varit tillsammans i två månader. Av den tiden har vi träffats tre och en halv dag. Vi har haft ett förhållande på telefon, vilket suger big time. Kan ju meddela att jag är oerhört less på att onanera, men om sju och en halv dag kommer jag och han att träffas och då kommer jag inte behöva onanera mera.

Om ditt liv var en film, vad skulle soundtracket vara?

Såhär går det till:
1. Öppna dina låtar (iTunes, Winamp, Media Player, iPod, etc.)
2. Sätt den på blanda
3. Tryck på play
4. För varje fråga, skriv sången som spelas
5. För varje ny fråga, tryck på "Next"
6. Ljug inte!

Öppningslåt: Crockodile rock

Vaknar upp: We will rock you

Första dagen i skolan: The Thief

Förälskar sig: To Be Gone

Slagsmål: Lyin' Eyes

Gör slut: Piano Man

Bal: She Pays the Rent

Livet: Ingenting

Nervsammanbrott: Let Me Think About It (Fedde Le Grand Remix)

Åker bil: Gravitation

Tillbakablick: I'm Going Down

Bröllop: Da Strike

Avgörande strid: Tuesday Afternoon

Dödscen: Say Say Say

Begravningssång: Hurt

Eftertexterna: Best of You

Min underbara kamera som jag har haft i mer än två och ett halvt år har gått sönder. Den går fortfarande att fota med, men när jag ska för över bilderna till datorn tar det tvärstopp. Jag har försökt hålla på i flera veckor nu med att få mina bilder överförda, men det går icke! Jag fick lite panik när jag kom på att jag ska utomlands och gärna vill ta lite bilder där och få in de på datorn när jag har kommit hem, så jag beställde en ny kamera. Jag tog den billigaste jag kunde hitta och har nyss slösat 908 kr på en kamera med 8 MP och ett minneskort.

Så här ser min nya älskling ut:


Fin va?

Igår kom min mamma, hennes man, lillebror och systerdotter hem från smestern. De har varit borta i sex och en halv vecka, de har åkt runt i Sverige med en husvagn. Kan de inte åka igen? Kan de inte vara tysta? Jag har packat ihop mina saker och flyttat upp till mitt flickrum. Jag vet inte vad det är, men jag börjar alltid må dåligt när jag är i det rummet. Jag blir helt och totalt deprimerad, jag får huvudvärk och jag vill inte göra nånting.

Jag längtar bort. Jag längtar till min lägenhet, till ensamheten, tvåsamheten och jag längtar framför allt efter att få återuppta mitt liv. Här har jag inget liv. Här har jag inga vänner. Här har jag ingen skola som jag älskar. Här känner jag mig ensam även fast jag kanske inte är det. Jag har min familj, ändå känner jag mig ensam. Jag har nån att prata med, ändå känner jag mig ensam. Om jag går ner för att umgås med min familj, känns det som att jag är i vägen. Jag passar inte in här. Det här är inte mitt liv.

Om 13 dagar åker jag hem.

Suck!

Jag får alltid huvudvärk när jag är på jobbet. Jag vill att de här 3 veckorna som är kvar ska gå fort. Egentligen vill jag att de ska vara över redan. Jag vill till Malmö NU!

Ja, jag är helt jävla off. Har ju bytt arbetsställe och det enda vi gör på det nya stället är att kolla tv. Jag vill DÖÖÖ! Eller nja, men jag känner mig som en jävla död när jag kommer hem. Man blir fan korkad av att kolla tv. Varje kväll har jag en huvudvärk som jävlar i mig heter duga, jag är apless och jag vill inte göra nånting. Det ska bli så sjukt jävla skönt att vara ledig imorgon. Jag fattar inte hur jag ska orka med fyra veckor till på det där stället. Visst, personalen är bra (med undantag för en), brukarna är bra, men det är just det att det inte finns något att göra. När jag åker hem från jobbet har jag så ont i knäna att jag håller på att avlida. Jag får ont i knäna när jag har suttit för mycket. Men det finns ju, som tidigare påpekat, inget annat att göra. Man sitter där på sin feta röv, kollar den ena dåliga serien efter den andra och bara väntar på att klockan ska slå nu-är-jobbet-slut-för-dagen. Fy fan, jag vill inte vara kvar på det där stället. Kommer jag orka med fyra veckors intensivt tv-tittande? Ärligt talat så vet jag inte, jag håller ju på att bli knäpp redan nu.

4 veckor kvar till jag åker ner till Malmö. Fy fan vad jag längtar!

Idag har jag tänkt mycket på min syster. Ibland så kan jag känna en längtan efter hennes död, så jag få gå på hennes begravning och få ett slut på allt. Det känns som att allt skulle bli lättare då. Ingen man behöver gå och fundera på, ingen som beter sig som en fjortis även om hon är långt ifrån den åldern om man kollar hennes ID. Slippa se henne vara helt borta på grund av drogerna, slippa oroa sig, slippa se henne sätta sig bakom ratten även om man vet att hon inte får köra. Även barnen skulle ju få ett avslut, slippa fundera på sin mamma; kommer hon bli frisk så vi kan flytta hem eller kommer hon bara bli sjukare?

Jag har föreställt mig hennes begravning tusentals gånger. Jag brukar tänka på att snart kanske telefonen ringer och rösten i telen berättar att min syster har tagit en överdos, att hon antingen ligger på bårhuset eller att hon ligger i en säng och är som en grönsak.

När jag lyssnar på K's Choise - Not an Addict tänker jag på henne. Jag tänker att det är så hennes tankegång går, den passar iaf in på hennes beteende. Här kommer låttexten:


Breathe it in and breathe it out
and pass it on, it's almost out
We're so creative, so much more
we're high above but on the floor

It's not a habit, it's cool, I feel alive
If you son't have it you're on the other side

The deeper you stick it in your vein
the deeper the thoughts, there's no more pain
I'm in heaven, I'm a god
I'm everywhere, I feel so hot

It's not a habit, it's cool, Ifeel alive
If you don't have it you're on the other side
I'm not an addict, maybe that's a lie

It's over now, I'm cold, alone
I'm just a person on my own
Nothing means a thing to me
Nothing means a thing to me

It's not a habot, it's cool, I feel alive
If you son't have it you're on the other side
I'm not an addict, maybe that's a lie

Free me, leave me
watch me as I'm going down
Free me, see me
look at me, I'm falling and I'm falling

It is not a habit, it is cool, I feel alive I feel
It is not a habit, it is cool, I feel alive I feel

It's not a habit, it's cool, I feel alive
If you don't have it you're on the other side
I'm not an addict, maybe that's a lie

I'm not an addict
I'm not an addict
I'm not an addict

Jag sitter helt ensam i huset nu. Sara och Sofia är i Malmö, vilket även morsan, Tomas och ungarna är. Amanda och Inez har tidigare idag åkt till Stockholm och ska vara där i en vecka. Fy fan vad jävla skönt! Det här är första gången på drygt fem veckor som jag är helt ensam. Nu kan jag göra precis vad jag vill, skita med öppen dörr, gå naken (kommer dock inte hända då mina grannar förmodligen skulle se min ljuvliga kropp), onanera utan att behöva bry mig om ljudet på porrfilmen är för hög, lyssna på min musik... Ja, jag behöver inte respektera och visa hänsyn för någon, precis så som jag vill ha det just nu. Jag gillar ju att vara ensam, jag vill ha lugn och ro och kunna göra det jag känner för, utan att behöva tänka på andra. Den här veckan då det bara är jag hemma kommer jag njuta av så sjukt jävla mycket!

Har även bytt arbetsplats idag. Nu har jag lämnat det roliga korttids- och fritidshemmet för ett gruppboende. Jag säger bara fy faaaaaan vilken skillnad. Att gå från skrikiga ungar (jag tycker om de, bara så ni vet) till ett boende med tre vuxna brukare, det är som att gå från helvetet till himmelriket. Idag har jag suttit i soffan och kollat tv mest hela tiden, jag kanske har jobbat aktivt en av åtta timmar. Det var så skönt att slippa springa efter ungarna och säga till de x antal gånger att de inte får göra så eller att de ska vara tysta och inte tjata. Ja, jag har njutit hela dagen lång.

Vilken semester! Aaaah...