Malmö

Nu sitter jag i min kära stad och bara njuter. Är på skolan nu eftersom jag inte har något internet hemma. Det är faktiskt himla skönt att vara på skolan, jag längtar ju så mycket att terminen ska börja.

Imorgon åker jag och Anton till Turkiet. Det ska bli så jävla skönt! Har varit och handlat lite kläder, en mp3-spelare och en bag idag. Allt det gick lös på 1800 kr och det känns jääääävligt NICE!!!

Nu ska jag betala lite räkningar, åka hem, packa och sen äta lite.

Haha

Om tolv timmar är jag uppe i luften! Jag är så lycklig!

39 timmar

Jag kan knappt tro det, de tio veckorna här uppe är snart förbi. Nu är det mindre än 39 timmar kvar till jag står med min resväska på Södervärn i Malmö. Jag längtar så sjukt mycket. Som tidigare i kväll pratade jag med Anton när han var och hämtade en pizza, hörde hur det tickade om den röda gubben när han stannade vid ett övergångsställe och jag kände att jag verkligen vill vara hemma NU! Jag vill gå på city gross, strosa längs gågatan, dra en sväng på Mobilia, ta bussen till skolan, dricka en vanilla latte på espresso house, känna lukten av avgaserna, men framför allt vill jag mysa med min pojkvän. Det är nu sex veckor sen jag träffade honom sist. Mitt behov av närhet är sjukt stort, jag behöver kramar och beröring.

Turkiet

Nu har jag bokat en resa till mig och Anton. Den tjugonde augusti åker jag och han till Turkiet. Det är fan bara åtta dagar kvar. Fy fan vad skönt det ska bli!

Sex skift kvar

Och sen får jag äntligen glida ner till Malmö. Nu har jag varit här uppe i nio veckor, vilket är nio veckor för mycket. Jag och Anton har för övrigt snart varit tillsammans i två månader. Av den tiden har vi träffats tre och en halv dag. Vi har haft ett förhållande på telefon, vilket suger big time. Kan ju meddela att jag är oerhört less på att onanera, men om sju och en halv dag kommer jag och han att träffas och då kommer jag inte behöva onanera mera.

Roar mig själv lite

Om ditt liv var en film, vad skulle soundtracket vara?

Såhär går det till:
1. Öppna dina låtar (iTunes, Winamp, Media Player, iPod, etc.)
2. Sätt den på blanda
3. Tryck på play
4. För varje fråga, skriv sången som spelas
5. För varje ny fråga, tryck på "Next"
6. Ljug inte!

Öppningslåt: Crockodile rock

Vaknar upp:
We will rock you

Första dagen i skolan:
The Thief

Förälskar sig:
To Be Gone

Slagsmål:
Lyin' Eyes

Gör slut:
Piano Man

Bal:
She Pays the Rent

Livet:
Ingenting

Nervsammanbrott:
Let Me Think About It (Fedde Le Grand Remix)

Åker bil:
Gravitation

Tillbakablick:
I'm Going Down

Bröllop:
Da Strike

Avgörande strid:
Tuesday Afternoon

Dödscen:
Say Say Say

Begravningssång:
Hurt

Eftertexterna:
Best of You


Utgifter

Min underbara kamera som jag har haft i mer än två och ett halvt år har gått sönder. Den går fortfarande att fota med, men när jag ska för över bilderna till datorn tar det tvärstopp. Jag har försökt hålla på i flera veckor nu med att få mina bilder överförda, men det går icke! Jag fick lite panik när jag kom på att jag ska utomlands och gärna vill ta lite bilder där och få in de på datorn när jag har kommit hem, så jag beställde en ny kamera. Jag tog den billigaste jag kunde hitta och har nyss slösat 908 kr på en kamera med 8 MP och ett minneskort.

Så här ser min nya älskling ut:


Fin va?

Välkommen hem!

Igår kom min mamma, hennes man, lillebror och systerdotter hem från smestern. De har varit borta i sex och en halv vecka, de har åkt runt i Sverige med en husvagn. Kan de inte åka igen? Kan de inte vara tysta? Jag har packat ihop mina saker och flyttat upp till mitt flickrum. Jag vet inte vad det är, men jag börjar alltid må dåligt när jag är i det rummet. Jag blir helt och totalt deprimerad, jag får huvudvärk och jag vill inte göra nånting.

Jag längtar bort. Jag längtar till min lägenhet, till ensamheten, tvåsamheten och jag längtar framför allt efter att få återuppta mitt liv. Här har jag inget liv. Här har jag inga vänner. Här har jag ingen skola som jag älskar. Här känner jag mig ensam även fast jag kanske inte är det. Jag har min familj, ändå känner jag mig ensam. Jag har nån att prata med, ändå känner jag mig ensam. Om jag går ner för att umgås med min familj, känns det som att jag är i vägen. Jag passar inte in här. Det här är inte mitt liv.

Om 13 dagar åker jag hem.

RSS 2.0