Livet

Igår på kvällen landade jag äntligen i Gällivare efter en lång dag med flygningar. Jag såg fram emot att få träffa Björnen och ville fort hämta väskan. Men när jag stod där vid bagageutlämningen ropade de ut i högtalarn att nästan alla väskor var kvar i Stockholm, de hade bara fått med tre väskor upp på grund av tyngden. Kul? Neeeej. Jag som hade planerat att ta en dusch och byta kläder innan jag for till Björn (man vill ju vara fin och lukta gott). Men det gick ju inte eftersom jag hade precis alla mina fräscha-upp-mig-grejer och kläder i resväskan. Då är det iaf tur att man har några systrar, så jag fick låna ett linne och en kofta av lillsyrran och ett par sockar av morsan. När jag var på väg till Björn blev trafiken helt still på vägen. 100-150 meter fram stod tre snutbilar (varav två var civila) och när jag äntligen fick passera (efter cirka 10 min) såg jag hur de hade placerat ut de där trianglarna som det står Polis Spikmatta på. Jag är så äckligt nyfiken på vad det är som har hänt.

Iaf, som jag kan konkludera min kväll så var den första tiden i Gällivare helt förjävlig, men slutade helt underbart :) Det var så skönt att få krama om Björn, pussa honom, se på honom när vi pratade och bara få vara nära. Fick ju även träffa hans mamma och hennes man och de verkar vara hur mysiga som helst.

Nu sitter jag hemma hos min far och är barnvakt åt två av mina syskon och ett syskonbarn. Det är inte så roligt, men vad skulle jag ha gjort istället?

Nu ska jag, Amanda och Emelie kolla film.