Livet

Jag är så lycklig nu för tiden. Det är helt sjukt.

Jag misstänker att jag har något virus som härjar runt i kroppen. Jag vill att det ska försvinna för jag vill kunna träna. Just nu har jag ingen energi till nånting. Men nu ska jag försöka plugga igen och hoppas att jag kan läsa fler sidor än 7 i timmen, vilket var det jag klarade innan jag vilade och tog en magnecyl, men nu kan man ju hoppas att det går bättre.

Nu har jag äntligen hittat en kropp jag vill ha. Det är detta jag kommer att kämpa för, bara så ni vet.


Hämtad från: http://www.betterbodies.se/menu/181620/

Det här trodde jag inte, men faktum är att jag har fått VG på sista momentet i antropologin utan att ha läst böckerna. Jag som trodde jag skulle få ett U. Hahaha, vad jag är glad :)

Som ni kära läsare säkert har märkt så bloggar jag inte så ofta nå mer. Anledningen till detta är att jag har skaffat mig ett liv. Så nu ska jag fortsätta med det liv jag har skaffat mig (alltså, kramas med Björn).

Jag skriver säkert nån dag. Tjing!

Mycket har hänt sen sist:

Jag har skickat in hela tentan. Återstår endast att se hur mycket jag får ta och gör om på den.

Jag har kommit in på kriminologi på Lunds universitet. Känns bra som fan.

Jag har börjat läsa lite på kurslitteraturen. Något som är skönt är att Björn har gått kursen förut, så jag har bara behövt köpa två av åtta böcker.

Jag har skrivit in mig på en nation idag.

Jag har kommit igång med träningen. Jag sitter nu och längtar till nästa pass.

Har ökat 20 kg på benpressen. Kom ihåg att jag började träna för två veckor sedan!

Jag har börjat äta mindre. Kör GI nu. Ligger på under 1500 kcal per dag, vilket jag är jävligt stolt över. Jag brukar alltid vråläta annars, mat är ju en av mina stora passioner här i livet.

Jag har storstädat i köket hos Björnarna. Fick nå ryck igår när de och tränade.

Men nu till det bästa:

Jag och Björn har bytt säng med varandra. Han hade så liten och eftersom jag ska vara här rätt mycket så ville vi ha en större, därav bytet. Han har även gjort plats i sin garderob för mina kläder så jag slipper bo i en bag. Min pojkvän är en riktig sötnöt :)

Björn är en underbar människa, en av de bästa jag någonsin träffat. Han inspirerar mig. Han motiverar mig. Han finns där för mig.

Björn är en människa man kan prata om allt med och det är något jag uppskattar väldigt mycket.

När jag är med honom är jag lycklig. Han får mig att må bra, han får mig att trivas med mig själv.

Björn är bäst!

Jag spyr galla över tentorna.

Jag har 700 sidor att läsa och två tentor att skriva till nästa fredag. Jag är körd!

Det är helt underbart att vara hemma igen. Eller jag hr ju inte varit hemma i min lägenhet än, jag och Björn for direkt till Lund istället. Men det är skönt att vara här, Björnarnas lägenhet är ju trots allt mitt andra hem :)

Gårdagen var fruktansvärd. Med en och en halv timmes sömn satte vi oss på morgonplanet från Gällivare. När jag och Björn var på Arlanda checkade vi in väskorna och sen gick vi till ett hotell och hyrde ett rum i tre timmar. De tre timmarna gick åt till att sova. Det behövdes verkligen! Men man var mossig i huvudet hela dagen, fast det är ju ganska kul eftersom man blir lite trög.

Testade en proteindrink imorse, fortfarande mätt av den, det är helt sjukt.

Nu ska vi åka och handla mat.

Imorgon åker jag och Björn ner till Skåne igen :) Fy faaaan vad skööööööööönt!

Julen är äver och det känns väldigt skönt. På julafton var jag på lunch hos farmor, middag hos mamma och på kvällen for jag till Björn och drack lite.

Igår var jag och Björn ut med Elza och gänget på Olles. Det var väl inte så überroligt. Det var en äcklig kille som tydligen blev besatt av mina bröst, hur jävla trevligt är det på en skala? Minus 375! Vad kan man säga? Killarna i Gällivare är helt enkelt utvecklingstörda. Jag är så glad att jag har flyttat härifrån. Vem vet, om jag hade bott kvar här kanske jag hade varit lika utvecklingstörd och tyckt att det var charmigt att han bara såg mig som ett par bröst och inte mig som en människa. Nä, jag fattar inte hur man orkar fokusera så mycket på bröst, alla kvinnor har ju sådana. Klart man ska lägga lite fokus på de när man har sex, men när man sitter och pratar med varandra på krogen? Måste man göra det så tydligt? Jag är ju faktiskt en människa bakom brösten, jag är inte ett stycke kött som man kan sitta och dregla över hur som helst. Nä, jag blir bara förbannad!

Idag ska jag och Amanda hyra film och sen ska Björn komma hit när han har fira jul klart. Fan vad jag längtar till jag och han är ensamma, vi har inte kunnat vara det sen i måndags.

Helst av allt vill jag åka hem till Malmö. Jag saknar min lägenhet och mina rutiner. Jag saknar bussen som går till skolan, mina föreläsningar och min läsning. Jag saknar att kunna åka till Lund eller få besök därifrån och känna ren och skär gjädje när jag träffar Björn. Nog för att jag gör det nu också när jag träffar honom, men att inte få vara ensam med honom är sjukt jobbigt. Jag saknar alltså stunderna när det bara är jag och han, ingen som stör, bara tyst, det enda som hörs är våra andetag, de enda röster som pratar är våra. Jag saknar den intimitet som man endast kan uppnå när man är ensam med varandra.

Jag vill hem så jag kan återuppta mitt liv, det liv som jag trivs med.

Igår på kvällen landade jag äntligen i Gällivare efter en lång dag med flygningar. Jag såg fram emot att få träffa Björnen och ville fort hämta väskan. Men när jag stod där vid bagageutlämningen ropade de ut i högtalarn att nästan alla väskor var kvar i Stockholm, de hade bara fått med tre väskor upp på grund av tyngden. Kul? Neeeej. Jag som hade planerat att ta en dusch och byta kläder innan jag for till Björn (man vill ju vara fin och lukta gott). Men det gick ju inte eftersom jag hade precis alla mina fräscha-upp-mig-grejer och kläder i resväskan. Då är det iaf tur att man har några systrar, så jag fick låna ett linne och en kofta av lillsyrran och ett par sockar av morsan. När jag var på väg till Björn blev trafiken helt still på vägen. 100-150 meter fram stod tre snutbilar (varav två var civila) och när jag äntligen fick passera (efter cirka 10 min) såg jag hur de hade placerat ut de där trianglarna som det står Polis Spikmatta på. Jag är så äckligt nyfiken på vad det är som har hänt.

Iaf, som jag kan konkludera min kväll så var den första tiden i Gällivare helt förjävlig, men slutade helt underbart :) Det var så skönt att få krama om Björn, pussa honom, se på honom när vi pratade och bara få vara nära. Fick ju även träffa hans mamma och hennes man och de verkar vara hur mysiga som helst.

Nu sitter jag hemma hos min far och är barnvakt åt två av mina syskon och ett syskonbarn. Det är inte så roligt, men vad skulle jag ha gjort istället?

Nu ska jag, Amanda och Emelie kolla film.

Nu sitter jag på Arlanda och väntar på att flyget upp till Gällivare ska gå. Nu är det bara en och en halv timme kvar. Tiden går alldeles för sakta...

Det känns mindre tryggt att det är kravaller 200 meter från mitt hus. Det smäller rätt så mycket, fast det verkar ha lugnat ner sig. Vid halv tio smällde det som fan och jag kan ju garantera att det är värre än vad DN skriver. Inte är det bara stenar som kastas, utan nog är det lite hemmagjorda grejer också.

Nu var det en rejäl smäll igen. Det är inte kul att vara ensam nu, önskar att Björn var här och höll om mig.

Imorgon åker jag till Gällivare och jag längtar så sjukt mkt. Jag kommer dock att dumpa min familj och spendera kvällen med min Björn istället :) Åååå vad jag längtar!